Barn kan få sina första tänder från tre till femton månader. Oftast kommer de mellan fyra till nio månaders ålder. Besvären kan starta innan dess. Det finns många tecken på tandsprickning och tandvärk. Här kan du läsa och få tips på vad som lindrar.
Bebisens första tand väcker ofta stor uppmärksamhet i familjen. Leendet får en ny dimension. För barnet kan det dock innebära en besvärlig tid. Barnet känner av tandsprickningen, men har svårt för att förmedla vad det är och hur det känns.
För dig som är förälder finns det tecken som visar att tänderna är på gång. Även om de första tänderna dyker upp vid tre till fyra månaders ålder, kan besvären kännas av tidigare. Det finns också saker du kan göra för att lindra när det är som mest besvärligt.
Det finns en rad tecken som visar att barnet håller på att få tänder.
Några symtom är lätta att identifiera, andra kan lätt förväxlas. Rosig hy och blossande kinder kan skapa oro för feber. Att få tänder är en naturlig process, så tack och lov upplever inte alla barn stora problem. Men det kan vara bra att ha koll på symtomen om och när de uppstår.
Vanliga tecken på tandsprickning
De första tänderna
Barnet får ofta sina första tänder vid fyra månader. Vid två till tre års ålder har de allra flesta fått sina 20 tänder.
Det tar cirka åtta dagar för varje tand, räknat med fyra dagar före och tre dagar efter att tanden tittat upp. Tandsprickningen börjar ofta med de två nedre framtänderna följt av de två övre.
Hur kan jag lindra tandvärken?
Det finns en hel del saker du kan göra för att lindra besvären under tandsprickningen. Men tänk på att undvika hårda och kantiga leksaker som kan skada tänder och tandkött.
När ska man söka vård?
Prata med personalen på BVC om barnet verkar ha ont. Det kan ha andra orsaker om barnet får feber i samband med att tänder kommer fram. Eller om barnet har stora besvär eller svårt att dricka på grund av att det gör ont i munnen.
Använd inte Alvedon till barn under 12 år i mer än 2 dygn om inte läkare förskrivit annat. Ring 1177 om du vill ha sjukvårdsrådgivning. Då får du hjälp att bedöma symtom och råd om vad du kan göra själv.